Jag vill påpeka att jag litar 100 % på Elisabeth Fritz. Jag har fullt förtroende för henne och jag vet att hon kämpade för mina rättigheter så gott hon kunde. Däremot så litar jag INTE på rättsväsendet! Jag känner att det förtroendet har fått mer än en törn.
Under våren så hittade en person som jobbar nära Spider ett utkast ur något som liknade ett kapitel ur en bok på Spiders skrivbord. Den personen kontaktade mig gällande detta.
Rubriken var:
Sanningen om Plosjö. Det fick jag reda på någon gång i Maj eller juni månad 2009 och i juli eller augusti så hamnade den berättelsen med samma rubrik i en stor mobbningsblogg.
Jag anmälde ”mobbningsbloggaren” för förtal och kränkning där personen i fråga även skrev kränkande saker om min familj som inte borde blandas in.
(Det blogginlägget är läst 104 669 gånger. Om den kränkningen inte går att fälla så borde ingen kränkning på nätet kunna fällas.)
För er som undrar över hur det gick med hjärtat så kan jag berätta att han också var ett starkt vittne mot Spider. Han ansåg i sitt vittnesmål att Spider var ute efter att svartmåla mig och ansåg att Spider hade förstört hans liv och framtid med mig. Detta bland annat genom att visa filmen inte bara för honom utan även för hans bror och hans två bästa vänner. Han såg det inte bara som en kränkning mot mig utan även mot honom och hoppades att Spider skulle få sitt straff. Samma dag som ”mobbningsbloggaren” la ut texten som Spider (med stor säkerhet) skrivit åt henne så ringde hjärtat mig. Han berättade att han läst inlägget och sa att jag skulle veta att han stod bakom mig fullt ut. Hjärtat är enligt mig en god människa men tillsammans var vi inte bra för varandra. Om jag varit stark i början av vårt förhållande så hade jag förmodligen avslutat vår relation för att stå upp för mig själv. Vi hade mycket känslor för varandra och vi hade lika mycket problem att slita oss från varandra.
Jag tar er tillbaka till tiden innan jag anmälde kränkningen, förtalet och våldtäkten. Det var inte bara jag som hade kämpat för rättigheterna till bilderna. Min syster hade även hon känt sig kränkt och lurad. Länge hade hon velat få upprättelse för att det använts bilder som inte var godkända av henne. Att påbörja en rättsprocess är inte det lättaste. Framför allt inte om man är en privatperson. Min syster kontaktade vår advokat ”Anders” och sa att hon ville stämma Spider för kontraktsbrott. Vi åkte tillsammans till Anders som fick titta på vårt kontrakt och se om vi hade ett mål. Han tyckte det var solklart att det skett ett brott mot det kontraktet som både jag och min syster hade. Vi hade nästan ett identiskt kontrakt med en annan tjej som haft en rättegång mot Spider och hon hade vunnit sitt mål. Det var Monia som tog beslutet men jag hade exakt samma kontrakt och jag hade mer insideinformation. Därför tyckte advokaten att jag också borde vara med.
Två år senare så hade jag och min syster rättstvisten gällande kontraktsbrottet. Vi hade fått flera tjejer som hade sagt att de skulle vittna. Tre blev helt klara i slutändan.
I sista stund så fick jag mail från flera av dessa tjejer att de inte vågade. Vad jag vet så var det endast en person som inte blev kontaktad av Spider innan rättegången. Är det inte vad man kallar ”Övergrepp av rättssak”? Även min advokat blev kontaktad av Spider. Han hade ringt och snackat med honom som om de var vänner och sagt att min advokat var så bra att han funderade på att själv anlita honom vid ett senare tillfälle om det dök upp ett fall.
Här är ett utdrag från några av de mail jag fick:
”Jag har efter omständigheterna tänkt igenom detta angående åtalet ordentligt och även pratat med min familj om detta. Hur mycket jag än vill berätta mer så kan jag inte berätta allt med rädsla att jag eller min familj kommer komma till skada både psykiskt och………..
Jag vill ta tillbaka mitt vittnesmål och glömma allting som varit. Alldeles för många människor är inblandade och jag vågar inte fortsätta med detta” .
”Det finns en stor känsla av feghet i mig men känslan av rädsla i mig har tagit överhand och jag har beslutat att ställa mig helt utanför den juridiska delen av detta. Däremot kommer jag aldrig att sluta finnas för dig om du vill ha min vänskap kvar.”
Ett annat mail:
”Jag tycker att du är modig som anmäler Spider, han förtjänar inte att ständigt komma undan gång på gång. Spider är en av de vidrigaste människan jag känner. Jag har gått på hans förlåtande gång på gång över saker han gjort. Men det finns gränser.”
Ytterligare ett mail:
”Hur funkar det där med Rättegången, kan man vittna anonymt?
Jag vill mer än gärna sätta dit honom för att han utnyttjar så många tjejer, men samtidigt så är jag rädd att han läcker ut naken bilder och video filmer på mig på nätet som hämnd, han är ju en psykopat och är ju kapabel till allt. Men kolla om man kan vittna anonymt?
Ta hand om dig!
Hoppas allt löser sig och att ni vinner.”
Min syster vann en del. Anledningen till detta var att deras vittnen först påstod att de var säkra på att både jag och min syster hade godkänt bilderna ändrade sin övertygelse vid en andra fråga från advokaten. När de först påstod att de träffat mig och min syster och vi båda godkänt bilderna samt filmerna från fotograferingen så vände vi oss till vår advokat och sa:
- Monia hade omöjligt kunnat träffa dom som de påstår för hon bor inte i Stockholm och var inte uppe vid den tidpunkt som de säger. Monia hade inte ens träffat den ena killen som vittnade om detta och den andra personen som vittnade om saken pratade engelska vid tidpunkten då vi fotograferades. Min syster kände sig osäker när det gällde att prata engelska så de pratade inte med varandra 2005.
Advokaten påpekade detta och då ändrade de sig och sa:
- Jag är faktiskt inte säker på om Monia har fått se bilderna.
Eftersom jag hade träffat båda killarna vid andra tillfällen och bodde i Stockholm så blev det ord mot ord och då förlorar alltid den som har lämnat in stämningen.
Vi har överklagat detta då det finns många luckor i domslutet. Det har snart gått ett år sedan den rättegången.
Än idag så känner jag att det finns en hotbild. Jag började skriva berättelsen då jag gång på gång blev arg då Spiders rykten hela tiden sökte upp människor i min närhet. Han kontaktar fortfarande människor på platser där jag jobbar och han kontaktar vänner till mig. Han ser till att ta foton tillsammans med människor som stått mig nära då han håller om dom även om dom inte gör det tillbaka. Flera gånger om har han kontaktat mina olika arbetsgivare för att få de att inte jobba med mig. Nu senast kontaktade han en stor bloggare.
Eftersom jag känt mig frustrerad över att jag inte kunnat prata om händelsen på grund av många anledningar (hotbilden innan anmälan, sekretess i två år osv.) så bestämde jag mig för att berätta min sida av saken och förväntar mig inget alls.
Jag har tyvärr vant mig att människor vänder kappan efter vinden så jag förväntar mig varken medhåll, förståelse eller stöd. Jag vill aldrig säga aldrig men jag vill aldrig ta upp det här igen. Om det finns någon som vill gräva i min fakta så kan de säkert hitta målet som säkert finns i något arkiv.
Får jag frågor så kommer jag inte svara på saker som jag redan har skrivit om. Detta är mina känslor och mina minnen. Ingen kan ta de ifrån mig även om jag önskar det. Livet tog en vändning efter det att mobbningsbloggaren skrev Spiders berättelse. Nu har både han och jag fått säga vår sida av saken. Nu ska jag fokusera endast på lyckan som jag har. Efter många år av mörker så känner jag att mina drömmar har vaknat till liv igen.